Visar inlägg med etikett Kiko. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kiko. Visa alla inlägg

onsdag 30 mars 2011

Saknaden efter Kjell blir bara större.

Hej på er alla.
Ett underbart väder idag, fast lite blåsigt.
Var ute med Lima en tur och hon busade som alltid. Hon älskar när jag kastar pinnar. Det var gott att vara ute.


Lima med pinnen.

Kom och ta den då och kasta till mig.

Mmm.. här luktade det gott.....

... och denna smakade jättegott.

Sen började jag städa, men fick helt plötsligt en sådan saknad efter Kjell. Lade mig bara på sängen och storgråt.
Å det gör så ont att veta att han inte kommer tillbaka. Undrar om jag kommer över detta?????.
Jo det gör jag nog med tiden, men jag kommer alltid att sakna honom. Han är mitt livs kärlek.
Jennie var jättegullig och kom och kramade om mig och det gjorde gott. Jag piggnade till igen och gjorde mat till oss. Nu ska jag sätta mig och sy lite. Måste ha något annat att tänka på.

Jennies Kiko gillar att leka i papperspåsen.

Ha det gott alla.

Kram Lill.

fredag 11 mars 2011

Kalla Fakta om Gastric Bypass.

Hej på er alla.
Vilket underbart väder det är idag. Bara njuter nu när solen lyser. Många sådana dagar hoppas jag på.

Igår var Annie och jag nede i Vänersborg och handlade lite. Vi hämtade även Jennie och hennes gulliga katt, Kiko. De ska vara här några dagar. Kan tro Lima och Tekla tycker det är spännande med Kiko. Fast hon undrar nog vad det är för stora varelser, för hon är lite rädd för dom och fräser. Jaja, om ett par dagar är de vana vid varandra.

KIKO

har ockuperat mitt ena skrivbord.

Var inom Monicas affär i Frändefors och köpte ben till Tekla och Lima. De gottar sig må ni tro.

Lima med sitt ben.

Tekla med sitt ben.

Igår tittade jag på Kalla Fakta om Gastric Bypass. Har väntat i flera dagar på att få se detta. Usch vad besviken jag blev. Det var inte alls det jag hade väntat mig. Nästan allt var ju bara negativt. Utom Daisy.
Som de flesta vet så gjorde jag min GBP den 6maj 2010. Inte en enda dag har jag ångrat mig. För mig är det bara positivt, även om det var en berg och dalbana i början. Dumping har jag fått en gång och då åt jag en bit chokladkaka som var mycket fet. Jag lärde mig och gör inte om det misstaget igen.
Sen skulle jag ljuga om jag sa att jag inte haft besvär. Jag har mått illa ibland och haft svårt för att få i mig mat, men det har varit värd det. Idag kan jag få på mig kläder jag bara kunde drömma om tidigare.
Jag har inga problem med att göra mat och jag äter i stort sätt det de andra äter. Aktar mig bara för fett och socker. Och så får jag ju äta små portioner såklart. Godis äter jag i måttliga mängder, chips, jordnötter och dricka går också bra.
Sen får jag ju ta mina vitaminer varje dag, men det är ju inte hela världen.
Nej, gör ett program där de tar fram fördelarna med en sådan operation. Gärna med tips från de som redan gjort den. Och se till att alla som gjort den får en chans till att operera bort hänget på ALLA ställen, inte bara magen. Och en bröstförstoring om man vill.

Ja nog om det. Nu ska vi åka in till Mellerud och handla lite. Sen ska jag åka till min kompis, Sanna, och hjälpa henne måla om sonens rum.

Ha det gott alla.

Kram Lill.

tisdag 27 april 2010

13 dagar utan mat.


Hej på er alla.
Ja nu är det 13 dagar utan mat. Har inte fuskat en enda gång, fast idag var det svårt. Är så fruktansvärt sugen på riktig mat, inte bara flytande diet. Har haft väldigt ont i magen idag också. Rivningar liksom. Hoppas jag klarar fullfölja detta.

Igår var jag i Håkantorp och var hundvakt för min bror Jan Erik. Han är ute på jobb fram till torsdag. Min bror Frank brukar ställa upp och ta Zorro när Jan jobbar, men hans hund Mimmi löper så det går inte nu.
Jans dotter Linda är där istället, men igår åkte hon med sin mamma och mormor till Ullared så jag passade även hennes hund Freja. De kom hem kl.20,45. Passade på att få dom till att handla handdukar till mig. Broderar med brodyrmaskinen på dom.

Freja.

Zorro. (Lima och Teklas pappa).

Idag kom både Marika och Daniel hit. Det var jättetrevligt att sitta och snacka. Dagarna blir lättare att klara av med trevligt sällskap och de går fortare också. Slipper även att tänka på hur hungrig jag är. Trodde det skulle gå över, men det har det inte gjort ännu. Ja ja, "som man bäddar får man ligga" heter det ju och detta är mitt eget val så det är bara att kämpa på och se glad ut..... hi hi...

Alvin och Kiko brukar sitta i sovrumsfönstret och titta på alla fåglar ute. Idag när Alvin satt där så kom det en katt på utsidan och satte sig på trädgårdsbordet. Alvin blev helt tokig och ville så gärna ut.

Han försökte allt han kunde.......

.......... men det dumma glaset var i vägen......
Kiko har blivit en riktig Data-nörd..... ha ha...... hon sitter bredvid mig så fort jag sätter mig vid datorn. Hon kan sitta långa stunder och bara titta, sen går hon fram och försöker ta det som rör sig på skärmen. När det inte går så tittar hon på mig och jamar.

Data nörden Kiko.

Facebook och

Mafia Wars är bra tycker Kiko.... he he.

Varför kan jag inte ta den då??????

Är så jätteglad att vi fick henne tillbaka. Hon är jättegullig. Alvin och hon är så bra kompisar också. De är som en virvelvind när de leker. Springer efter varann som två stollar, hoppar och skuttar tills de blir trötta. Sen lägger de sig och vilar.

Gulliga är de de två busarna.

Ja det var allt för denna gång.

Ha det gott alla.

Kram Lill.


tisdag 20 april 2010

Sex dagar på bara Modifast.


Hej på er alla.
Så har det gått ännu en dag. Nu är det 6 dagar utan mat, bara Modifast. Det är jättesvårt. Är hungrig hela tiden. Trodde det skulle bli bättre efter en vecka, men det är lika svårt ännu. Hur ska jag klara 15 dagar till? Och sen ytterligare 1 vecka efter operationen. Ja ja, det är bara att kämpa på. SKA klara det.

Igår kom tjejen som hittade Kiko och hälsade på. Hon och hennes mamma. Laura och Malin. De fick glasstårta och cola/kaffe. Det gjorde mig faktiskt inget att jag inte fick äta just det. Som tur är .... hi hi ....... Sen fick Laura en peng för att hon hittade Kiko. Hon blev jätteglad.

Laura som hittade Kiko.....

... och hennes mamma, Malin.

Sen kom Rita en tur. Hon kollade sin Facebook och jag fick visa henne lite hur hon skulle göra. Hon har inget Internet ännu, men det kommer.

I dag körde jag Kjell till Uddevalla Lasarett. Först tog han blodprov och sen EKG. Sen gick vi upp till avdelningen. När de kom med kaffe och macka till honom var jag tvungen att gå. Orkade inte se att han åt för jag var så hungrig.
Stackars Kjell. Nu ska han gå igenom en operation till. Det blir i morron, onsdag. Hoppas det blir sista gången nu.

Uddevalla Lasarett.

Nu ska jag strax gå och lägga mig. Vaknade kl.5 i morse med att Kiko kom upp i sängen till mig och ville kela. Hon spann som bara en katt kan... he he .... och bet mig i hakan, lite försiktigt. Sen kunde jag inte somna om. Nu är jag jättetrött.

Det var allt för denna gången.

Ha det gott alla.

Kram Lill.


fredag 16 april 2010

Kiko är hemma igen.


Hej på er alla.
Nu blir det ett inlägg till idag. Måste bara berätta att vi fått tillbaka Kiko. Kl.21,20 ikväll ringde telefonen och det var en kvinna och hennes dotter som hade hittat Kiko ute. De tog med sig henne till uppgången där de bor på Bangt. 1. Stängde inne henne där och ringde oss.
Jennie och jag åkte bort direkt, men vi vågade inte tro att det var henne, men Jippie, det var det. Vi är så glada nu.

Jennie med sin älskade Kiko.

Kärt återseende..........

Alvin blev jätteglad......

fast Kiko är lite avvaktande.

Hon har nog saknat sin leksak.

Men jag ska säga att hon har växt och blivit stor. Hon måste ha varit inne hos någon för hon var ren och fin, luktade gott och var inte specielt hungrig.
Tack till den person som tagit så gott hand om henne, men även fy skäms för att ni inte ringde oss och sa att ni hade henne. Bara släppa ut henne sådär. Tur att den lilla flickan fick se henne.

Ja nu är hon i allafall hemma igen. Nu kan vi sova gott på nätterna.

Ha det gott alla.

Kram Lill.


måndag 12 april 2010

Kiko fortfarande borta........



Hej på er alla.
Ja nu är det dags för ett litet inlägg igen.
Så underbart väder det har varit i det sista. Vårkänslorna riktigt sprätter .... ha ha ... Och det att se blåsipporna blomma är så fint och lökarna i rabatten har kommit upp jättemycket.


Det som gör dagarna gråa som det heter, är att vi inte fått tillbaka Kiko ännu. Vi vet vart hon är nu, men inte hos vem. Hos någon på Belfragegt 34. Tydligen vill de inte lämna tillbaka henne. Ville de det så finns våra telefonnummer på lapp i uppgången.
Marika åkte med mig i fredags för att sätta upp fler lappar och leta efter Kiko. Några barn på den gården berättade att det var en tant som tagit in Kiko. Jag ringde på dörren, men hon öppnade inte. När vi sen kom ut på gården igen så såg vi att hon var inne. Gick upp igen och ringde på dörren. Då öppnade hon. Och vilken sur-kärring. Så otrevlig och elak. Hon hade inte katten sa hon och det tror jag på, men hon vet vart hon är fast hon vill inte säga det.
Vi hade ju inget annat att göra än att gå därifrån.
Senare på kvällen så skickade kärringen ett sms till mig om att hon hade lämnat mitt nummer till grannen som skulle ringa mig. Jag sparade hennes nummer och idag när jag inte hört något, så smsade jag till henne och frågade om hon i allafall kunde ge mig namnet på den person som har Kiko. Då ringde hon en signal till mig, så jag ringde upp henne. Hon trodde att hon hade ringt någon annan och att det var den personen som ringde tillbaka. "Så fint att du förstod att jag inte har pengar på mobilen" sa hun. Sen sa hun "Jag har fått ett sms idag så det besta du kan göra är att släppa ut katten igen" När hon sen fattade att det var jag så blev hon sur och tvär och ville inte säga vart Kiko är. "Det får du ta reda på själv" snäste hon. Jag sa bara lungt och fint hejdå. Efter tie minuter ringde en tjej hit och snackade med mig. Hon var jätte trevlig och lämnade sitt namn och telefon nummer. Hon skulle hålla koll efter Kiko sa hun.
Nu kan jag bara hoppas vidare...... :(
Vet inte riktigt vad jag ska göra.

Jennie saknar sin Kiko mycket.

Så ska Kjell in igen och opereras för sin cancer igen. Den 20 läggs han in och den 21 opereras han. Ska det aldrig ta slut på alla operationer för honom? Stackar, jag tycker så synd i ham.

En glädjande grej är i allafall att killen jag skrev om som råkade så illa ut på Elmia har vaknat och kommer ihåg alla. Såklart har han fruktansvärt ont efter tre operationer, men huvudsaken är att han är sig själv.

Det var allt för denna gång.

Ha det gott alla

Kram Lill.


torsdag 8 april 2010

Vår lilla Kiko är borta.


Hej på er alla.
Vad arg jag är på Saras syster Sandra. En så oansvarig person som skiter i allt. Tyckte inte specielt bra om henne innan och nu tycker jag absolut inte om henne.

Jennie har två katter. Alvin och Kiko. Alvin är ca 9-10månader och Kiko 5månader. När Jennie och Offe gjorde slut och Jennie flyttade hem igen i väntan på en egen lägenhet, då kunde jag inte ha katterna här. Hade ju Daniels två hundar, Zita och Lima och Annies ena hund, Tekla, här. Då skulle katterna få vara hos Sandra tills Jennie kunde ta dom hit.

Eftersom jag inte har Zita, Lima och Tekla här nu när Annie har flyttat upp till Daniel och hundarna har lärt sig att vara själva några timmar, då skulle vi hämta katterna. Innan vi åkte för att hämta dom snackade Jennie med Sofia som skrattade och undrade om Jennie hade hört vad som hade hänt hennes katter. Jennie blev både arg och lessen när hon hörde att Kiko hade försvunnit för en vecka sedan. Vad är det för människa Sandra är som inte ringde oss och sa ifrån eller gick ut och letade? Inte något gjorde hon. Och hon träffade Jennie två dagar efter Kiko försvann och sa inget om det. En sådan människa ska inte ha djur.

Alvin gillar att leka.........

..... mmmm så gott.

Vi åkte bort till Bangatan och knackade dörr, frågade alla vi mötte, satte upp lappar. Vi har varit där flera gånger varje dag samt tidig på morronen och sent på kvällen. Vi har gått igenom alla tänkbara ställen och sökt henne, men hittar henne inte. I fyra dagar efter hon försvann har hon varit på gården på Belfragegt 34 och sovit på balkongerna. Hade vi vetat att hon var borta då så hade vi hittat henne. Nu finns hon ingenstans.
Ska åka bort igen och sätta upp fler lappar i husen lite längre ifrån. Folk har varit jättesnälla och ringt och sagt att hon har varit där, men nu är hon borta. Vi går och hoppas varje gång telefonen ringer.
Tyvärr så har vi inget foto av Kiko så vi kunde inte ta med det på lapparna. Hon är vit med beige/bruna fläckar på ansiktet och bakdelen.
Sover dåligt nu och tänker på henne hela tiden. Är så rädd att någon är elak mot henne.
Mitt sista hopp nu är kattslussen, polisen och tidningen.

Det var allt för denna gång.
Ha det gott alla.

Kram Lill.