Vårens puls.

Hej på er alla.
Ja så är det söndag igen och inatt förlorade vi en timma när klockan ställdes fram...

Idag skulle vi ha åkt till Brunnshult för att tömma och städa huset där, men tyvärr så fick vi ingen släpkärra förrän på måndag. Så måndag får det bli. Sover nog över hos Annie tills tisdag. Det ska bli så skönt att få detta gjort. Det "hänger" över mig som en sten och det är inte lätt att ha ansvar för två ställen samtidigt. Man är ju ingen ungdom längre.....hmm...hihi.

Ja igår var Pelle ute och fiskade tillsammans med en kompis. Ingen fisk blev det tyvärr, men de fick ju en bra dag på sjön.
Sen fick vi trevligt besök på kvällen av Ulrika, Patrik och Amanda. Så roligt att träffa dom.


Pelles ena båt Örnviken som alltid står på båttrailern...

...klar att tas med dit man vill åka.

Å vad jag njuter nu när vårens puls ökar från dag till dag. Det är så skönt med solen, alla blommorna som börjar vakna och den underbara fågelsången som liksom kittlar öronen.
Nu vill jag greja ute och få det fint där, men det är inte så lätt. Får så ont i rygg och axlar av att gå med kratta så det blir lite pö om pö med det. Det får ta den tid det tar. Det springer ändå inte ifrån mig och ingen annan gör det, tyvärr :))


Så underbart med blåsipporna

som bara blir fler och fler.

Och Tussilago som är ett av vårens första tecken.

Lyser så gult som solen....hihi.

I torsdags fick jag en trevlig överraskning i brevlådan. En present från Jeanette och Micke Muster. Blev jätteglad. Tack snälla ni.
Ja nu närmar det sig den 31 med stormsteg. Ser fram emot att komma ut en sväng igen. Top Cats, John Lindbergs Trio och Cherry Tess.
Detta var allt för denna gång.

Ha det gott alla.

Kram Lill.

Blåsippor.

Hej på er alla.
Ännu en underbar, solig dag. Passade på att kratta lite i trädgården och rensa i rabatterna. Lite kallt var det fast det blåste inget och jag blev snart varm.
Vid elva tiden åkte jag upp till Karin och snackade lite. Hon är såååå underbar. Hon hade gjort fisksoppa och laxpaté och det fick jag med mig hem. Mmmm, vilken god middag.


Karins fisksoppa. Underbart god...

God är även hennes laxpaté.

Sen blev det till att greja lite mera ute. Vid halv fyra åkte jag mot Falköping för att handla lite. När jag kom till flygplatsen fick jag se två killar som gick och puttade på en beach buggy. Trodde dom hade fått bensinstopp. Jag stannade och frågade om de behövde hjälp. De blev jätteglada och svarade "gärna". Det var gas vajern som hade gått av. Jag vände bilen och tog fram en lina. Den ena killen åkte med mig för att visa vägen. Jag bogserade dom bort till Uddagården. De var jätte tacksamma.


Sen in till Falköping och handlade lite.

Hem igen och fortsatte kratta ute. Tog en sväng utefter vägen för att se om det hade kommit upp några Tussilago, men hittade inga. Däremot hittade jag blåsippor. Så underbart att se dom. VÅR. VÅR.......hihi.


Det var mycket blåsippor ....

på många ställen.

Dom kommer jag sätta i rabatten här.


Vid sju tiden gick jag upp till Karin igen. Vi åt mini-pizza, kex och brieost och tog lite rödvin. Det var jättetrevligt.
Ja detta var allt för idag.

Ha det gott alla.

Kram Lill.

Kiko fortfarande borta........

Hej på er alla.
Ja nu är det dags för ett litet inlägg igen.
Så underbart väder det har varit i det sista. Vårkänslorna riktigt sprätter .... ha ha ... Och det att se blåsipporna blomma är så fint och lökarna i rabatten har kommit upp jättemycket.


Det som gör dagarna gråa som det heter, är att vi inte fått tillbaka Kiko ännu. Vi vet vart hon är nu, men inte hos vem. Hos någon på Belfragegt 34. Tydligen vill de inte lämna tillbaka henne. Ville de det så finns våra telefonnummer på lapp i uppgången.
Marika åkte med mig i fredags för att sätta upp fler lappar och leta efter Kiko. Några barn på den gården berättade att det var en tant som tagit in Kiko. Jag ringde på dörren, men hon öppnade inte. När vi sen kom ut på gården igen så såg vi att hon var inne. Gick upp igen och ringde på dörren. Då öppnade hon. Och vilken sur-kärring. Så otrevlig och elak. Hon hade inte katten sa hon och det tror jag på, men hon vet vart hon är fast hon vill inte säga det.
Vi hade ju inget annat att göra än att gå därifrån.
Senare på kvällen så skickade kärringen ett sms till mig om att hon hade lämnat mitt nummer till grannen som skulle ringa mig. Jag sparade hennes nummer och idag när jag inte hört något, så smsade jag till henne och frågade om hon i allafall kunde ge mig namnet på den person som har Kiko. Då ringde hon en signal till mig, så jag ringde upp henne. Hon trodde att hon hade ringt någon annan och att det var den personen som ringde tillbaka. "Så fint att du förstod att jag inte har pengar på mobilen" sa hun. Sen sa hun "Jag har fått ett sms idag så det besta du kan göra är att släppa ut katten igen" När hon sen fattade att det var jag så blev hon sur och tvär och ville inte säga vart Kiko är. "Det får du ta reda på själv" snäste hon. Jag sa bara lungt och fint hejdå. Efter tie minuter ringde en tjej hit och snackade med mig. Hon var jätte trevlig och lämnade sitt namn och telefon nummer. Hon skulle hålla koll efter Kiko sa hun.
Nu kan jag bara hoppas vidare...... :(
Vet inte riktigt vad jag ska göra.

Jennie saknar sin Kiko mycket.

Så ska Kjell in igen och opereras för sin cancer igen. Den 20 läggs han in och den 21 opereras han. Ska det aldrig ta slut på alla operationer för honom? Stackar, jag tycker så synd i ham.

En glädjande grej är i allafall att killen jag skrev om som råkade så illa ut på Elmia har vaknat och kommer ihåg alla. Såklart har han fruktansvärt ont efter tre operationer, men huvudsaken är att han är sig själv.

Det var allt för denna gång.

Ha det gott alla

Kram Lill.