Hoppas ni alla har en fin lördag.
Idag har det varit ett underbart soligt väder och två plusgrader. Härligt, hoppas det fortsätter så.
Annars har det inte hänt så mycket här. Jag har städat lite, gjort rent filtret på luftvärmepumpen, lagat middag och lite annat som behövde göras. Sen har jag virkat lite på min duk till storarumsbordet.
Jo, Bertil och hans kompis Bernt kom hit och fixade till ytterdörren och fyllde luft i hydrofonen. Tur man har så underbara kompisar som ställer upp. Och Bertil är den bästa kompisen vi har. Alltid så hjälpsam, godhjärtat och så mån om oss alla och han tycker så mycket om Kjell.
I morse fick jag ringa sjuksköterskan för Kjell har så ångest så han kan inte andas. De kom ut med tabletter till honom. Nu hoppas jag han kan sova gott inatt. Natten som var så gick han upp hur många gånger som helst. Han satt vid köksbordet och somnade. Tog av sig på bar överkropp och öppnade fönstret och stod där för att kunna andas. Stackar, han har det inte lätt nu. Tycker det går så fort också nu. Han blir sämre och sämre för varje dag. Jag ser stor skillnad bara på ett dygn eller så. Tittade på honom idag när han satt och somnade vid köksbordet och det var som att se min älskade pappa strax innan han dog. Det gjorde så ont i mig.
Jag kan inte säga annat än att jag är rädd, rädd för att se honom lida, rädd för att hitta honom död i sängen. Egentligen ska jag ju inte behöva gå igenom denna rädslan och många säger att det hade varit bättre att han var på sjukhuset, men han VILL vara hemma och jag kan inte tänka tanken ens att han skulle "gå bort" utan att jag var där. Visst, jag får göra allt för han nu, hämta kaffe, te eller vatten, plocka fram kläder, rätta till sängen, fixa hans radio, ja allt, för han klarar inte själv, men jag gör det så gärna för hans skull. Fast jag ska inte neka på att jag blir trött och sliten av allt detta, får ont i ryggen mm
Tycker ibland att jag precis har satt mig för att vila lite så måste jag upp igen. Det är inte mycket skillnad på dag och natt nu heller. Har ju samma att göra vilket som.
Vet inte vad jag skulle gjort utan min Facebook och mina vänner där. De är alla så gulliga och skickar hälsningar, kommenterar och tar "del" i mitt liv. Jag sätter mig vid datorn så fort Kjell sover lite. Då får jag lite tid för mig själv.
Jag bara längtar till den dagen jag kan skriva ett inlägg på min blogg med glädje igen. Det var så mycket roligare då när jag kunde det, men den dagen kommer igen, det vet jag.
Ha det nu gott alla.
Kram Lill.
