onsdag 9 mars 2011

Kjells begravning.

Hej på er alla.
Ja nu är begravningen över och jag har fått ta ett avsked av min älskade. Inte ett farväl för vi kommer att ses igen.




Jag mådde så fruktansvärt illa i går kväll och i natt. Ville bara kräkas hela tiden, men kan ju inte det på grund av min OP. Sov inte mycket och gav upp att försöka kl.sex. Nerverna satt som en knut i magen. Till och med hundarna blev oroliga p g a mig.
Marika kom och tog hand om dom och dukade fram när vi var i kyrkan. Underbara Marika som alltid ställer upp. Tack gumman. Du är värd en bamsekram.

När Annie och jag kom till kyrkan så hade min dotter Rita redan kommit. Jag kände att jag liksom inte vågade gå in, men var ju tvungen. Det var jobbigt att se kistan och veta att Kjell låg däri, men en jättebra grej var fotot som stod på kistan. Tittade på det och det var liksom som om Kjell var som förut. Det hjälpte faktiskt mycket.
Mina barn Daniel och Jennie kom efter en liten stund sen kom alla de andra också.
Vi blev ganska många ändå och jag är så tacksam för våra kompisar som kom och för min släkt från Norge och Vara. Från Norge kom min lillabror Roy, hans dotter Pernille, hans yngsta son Emil, hans äldsta son Roy-Kenneth med sin tjej Kristine. Kristine väntar barn om ungefär en vecka, ändå kom hon hit.
Från Vara kom min bror Janne, Jeanette och deras två barn Anders och Linda.
Det var så fint att träffa dom alla igen, även våra kompisar.
Ingen från Kjells släkt kom. Inte ens hans barn.
Min brorsdotter Vibeke i Umeå ringde både innan och efter begravningen. Alla däruppe skickade hälsningar och var med oss i tankarna. De ville kommit, men tyvärr har Vibeke själv blivit så sjuk så de kunde inte. Dessutom är det ju så lång väg. Över 100 mil.


Min älskade Kjell.


Jag kände mig jättenervös och när klockan blev elva och kyrkklockorna började ringa så kändes det som om jag skulle bli hysterisk och bara skrika, men jag har fått lära mig att behärska mig så det gick. Kan inte beskriva känslan jag fick, men det var som om något dog i mig. Jag kände mig förstenad.
Så spelade organisten "Där rosor aldrig dör". Efter det så kom den första låten jag valt ut. Teencats med "Blue over you". En låt som Kjell och jag spelade ofta.
Så sjöng vi "Blott en dag".
Min andra låt med Henrik Åberg "Du är för alltid en del utav mig".
Sen sjöng vi "Pärleporten".
Min sista låt med Rascall Flatts "I won't let go".
Och avslutningsvis spelades Amazing Grace på orgel.
Emellan där hade ju prästen hållit sitt tal, lagt jord på kistan, välsignat Kjell och oss alla. Vi bad för honom och vi bad även Fadervår. Jag gick upp till kistan och lade min ros där samtidigt som prästen läste mitt brev till Kjell.



Min älskade Kjell, min man, min lycka, jag står här idag med sorg och saknad. Kan inte fatta att du lämnat mig.
Du mitt allt, mitt hjärta. Hur kan jag leva utan dig? Det att förlora dig är som att förlora en del av mig själv. Mitt liv blir aldrig som förr, men jag måste gå vidare. Du hade önskat det. Jag tror inte du hade velat att jag skulle gråta, men hur kan jag låta bli när du inte finns vid min sida? All den lycka, kärlek och omtanke du gav mig är svår att vara utan. Du gav mig de bästa åren i mitt liv. Du är det bästa som hänt mig. Så många gånger du sa att du älskar mig och att du var rädd att förlora mig. Nu har jag förlorat dig trots att jag älskade dig lika mycket tillbaka.
Men trots min egen saknad är jag glad att du nu fått frid. Nu är du tryggt i hamn. Du är en vacker ängel hos Gud. Ingen smärta, ingen ångest. Dina sista år var svåra. Din stroke, din cancer och din ångest den sista tiden var nästan för mycket att se. Det var så svårt att stå "bredvid" och inte kunna hjälpa dig.
Varje själs vandring är unik, ingens väg är den andras lik. Varje kropp blir skadat, varje själ får sår. Någon till dess grad att döden förestår. Men i minnet lever du fortsatt. Du finns i mitt hjärta för alltid. Jag tackar Gud att vi fick träffas. I en evighet var det bara ett kort ögonblick, men för oss var det många år.
Vila i frid min älskling. Vila tryggt hos Gud. Jag säger inte farväl utan jag säger på återseende. När min tid på jorden är slut ska vi ses igen. Tills dess ska du veta att jag älskar dig.
Din fru Lill.

Sen gick alla upp och lade rosor.
Så ringdes det i klockorna igen.
Efteråt åkte vi alla hem till oss. Det blev ganska trångt, men det var underbart att ha alla nära och kära runt sig.
Jag älskar min familj och mina kompisar. Även om det var så många så jag liksom inte fick snackat så mycket med var och en, så ska ni veta att jag var jätteglad över att ha er alla här.
Knuten i magen försvann och jag känner precis som om Kjell är hos mig nu. Min älskade kommer alltid att finnas hos mig.
Det är ju ändå bara skalet som ligger i kistan.

Kjells släktting Wivan har skickat en sista hälsning till Läkare Utan Gränser.
Hans moster Ruth, kusinen Janne med familj har skickat in till Cancerfonden.
Fick ytterligare från Cancerfonden och Hjärt- Lungfonden.
Stort tack till er alla å Kjells vägnar.
Tycker detta är bättre än blommor som ändå försvinner. Forskningen måste gå vidare för att kunna hjälpa andra i samma situation.

Ja det känns skönt att detta är över nu och jag känner mig bara trött, trött. Tror jag kommer att sova gott i natt i visshet om att Kjell är hos mig och att han fått frid nu.

Ha det gott alla.

Kram Lill.

2 kommentarer:

  1. Hei Lill!

    Du skriver så fine ord om Kjell, tydelig det var en du var veldig glad i, og er det fortsatt. Det visste vi jo også. Ikke vanskelig å høre at det er ord fra hjertet dette Lill.

    Rammen rundt det høres også ut til å ha stått i samme stilen, en stil der hjertet er på den rette plassen. Det er vanskelige deler av livet dette Lill, både i tiden før, under det siste farvel og den tomheten som en møter i tiden etter. Da er det fint å ha det håpet som du, jeg og veldig mange har, at vi en gang skal møtes igjen. Dette har vi "snakket" om tidligere vi, og vet hvor vi står, både du og jeg.

    Jeg håper virkelig du nå får sove, får ro til å samle deg krefter til å møte disse dagen som står foran deg. Fint du har alle de som står rundt deg, og som er så flinke til å stille opp. Du kommer sikkert til å gjøre det, men tenk mye på alt det fine dere har hatt sammen. Bare den tiden jeg har kjent dere, er ikke det rent lite.

    Du skal vite at vi fortsatt teker på deg Lill, du og Kjell er omtrent daglig i tankene våre. Forsøk å være glad i mellom, det er også Kjells store ønske fortsatt. Håper du får mange fine stunder også, i mellom de tunge, fra første dag av.

    Håper du tar i mot en stor klem fra meg og Trondheim, med de aller beste ønsker for dagene som kommer. Måtte kreftene, livslysten, humøret, kreativiteten - ja Lill komme snart tilbake. :) Det kan være vanskelig å se nå, kanskje, men det er mye å se frem til og fremover til, Lill. Tross alt.

    Ei riktig god, rolig og lang natt til deg!

    SvaraRadera
  2. Så fint du har skrivit... mina ögon tåras i läsandets stund.

    Begravningen ser stillsam, vacker och rofylld ut.

    Hoppas att du skall kunna återhämta krafter till din kropp och att din själ också så småningom skall hinna ikapp och läkas... i allafall så att det onda inte smärtar utan bara tyst emellanåt påminner.

    Kramar!

    Kati

    SvaraRadera