torsdag 17 februari 2011

Det gör så ont.

Hej på er alla.

TOM, jag är så fruktansvärt tom. Vet inte ens hur jag mår. Jag är så förvirrad och omtumlad just nu. Jag vet ju att min älskade är borta för alltid, men jag kan ändå inte fatta det. Aldrig får jag snacka med honom igen, aldrig skratta med honom, göra saker med honom. Gud vad jag saknar honom redan. Ändå känns det som om han är hos mig fortfarande.
Den ända tröst jag har är att han nu har fått lugn och ro. Nu är han inte rädd längre, han har inte ont. Nu mår han bra.

Igår satt jag och vakade över honom och pratade med honom. Han var ju helt borta, men jag vet att han hörde mig.
Nattvaket, Susanna från Kosovo, var här och hon fick mig att känna mig så trygg. Halv sju i morse åkte hon. Sen vid sjutiden började Kjell bli orolig. Jag tryckte på Midasolampumpen så han skulle få en extra dos, men den funkade inte. Kastade mig på telefonen och ringde Birthe. Hon var här på 10-15minuter. Hon gav Kjell morfin och Midasolam direkt. Sen satte hon en ny nål till pumpen så han fick sin medicin. Då blev han lugn igen och somnade gott. Sen kurade han ihop sig i fosterställning och började kippa efter andan. Han andades jättefort. Så vid elva tiden blev andningen annorlunda och tio över elva var han "borta".
Min älskade dotter Annie var med mig hela tiden när han dog. Hon kramade om mig och gråt med mig, samtidigt som jag pratade med Kjell. Även Helen från hemvården var här och hon höll också om mig. Det gick så lugnt och stilla till när han dog. Bara några korta andetag, sen var allt över.
Helen ringde Birthe och hon kom med en gång.
Jag plockade fram de kläder Kjell skulle ha på sig och de tvättade han och klädde han. Så fin han blev. Han fick med sig sin lilla radio som han alltid lyssnade på. Den lade vi i hans ficka. Sen kom Annie med en vit blomma, en nalle med ett hjärta och ett foto på Kjells älskade hund Rocco. Det fick han med sig.

Jag fick ett par timmar att ta farväl av Kjell innan begravningsbyrån hämtade honom. Det var gott att sitta själv och ta farväl. Jag snackade med honom och kramade om honom. Han såg så fridfull ut. Det var som om han bara sov.

De tre sista kvällarna har han velat lyssna på musik. Vår favorit Micke Muster ville han höra. Han lyssnade och gråt. Micke är ju bara så bra.

De sista orden Kjell sade till mig var "Har den äran". Det var igår. Först sa han "Gomorron". Sen sa han "Har den äran". Så vände han sig till Helen och sa "Lill fyller år idag". Fast det var ju två dagar för tidigt.

Senare idag slog det mig helt plötsligt: jag är änka nu. Inget vackert ord, men så är det.

Vid halv fyra kom begravningsbyrån och hämtade Kjell. Jag hjälpte dom att lyfta ned honom på båren. Ville inte att de skulle tappa honom.
Det var jobbigt att se när de bar iväg honom in i bilen och sen körde iväg. Sista resan härifrån.
Nu ska jag sova inatt med en tom säng bredvid mig. Måste ta insomning och sovtablett för att klara av det.

Min älskade lämnar oss för alltid.

Det gör så ont i mig. Ingen Kjell här. Han kommer aldrig tillbaka.

Min älskade son Daniel kom hit och var med mig ikväll. Han kommer tillbaka i morgon.

Så vill jag tacka alla som har lämnat kommentarer, skickat mail eller kommenterat på facebook. Tack alla för ert deltagande.

Kram Lill.

7 kommentarer:

  1. Hei Lill, egentlig skulle jeg innom for å gratulere deg med dagen nå, som en av de første.Det var planlagt for flere dager siden.

    Litt tidligere i kveld var jeg innom å fikk se at det var slutt nå, fryktelig trist for deg og dere som sto Kjell nærmest. Det skjønner jeg godt og det sitter en klump i halsen enda til meg også. Jeg er ikke noe flink på dette med trøstens ord i slike stunder, som du vet - det låser seg helt og jeg får ikke frem noe av fornuft.

    Det eneste jeg nå kan si, er at du får forsøke å se det fra Kjell sin side, når det skulle ende slik. Jeg er sikker på at det var dette som var det riktige for hans vedkommende. Nå slipper han angsten, kampen med smertene og uvissheten for hva som vil skje. Nå har han det godt.

    Tankene våre er fortsatt hos deg og dine Lill, vi sørger med deg og håper at du snart kan forsone deg med virkeligheten nå. Og kan fortsette livet på en best mulig måte. Det ville Kjell også ha vært glad for.

    Jeg håper du får ei lang og god natts søvn LIll, slik at du kan hente inn krefter til tunge dager fremover. En stor klem fra Toril og Karl

    SvaraRadera
  2. hej Lill.
    ja e så ledsen för eran skull. ja tror ja bara träffa Kjell ett par gånger, men ja känner med er ändå.
    ja hoppas du snart mår bättre å får en bra födelsedag iaf =)
    Kram på dej /Maddo

    SvaraRadera
  3. Eftersom jag själv bloggar lite grann, så hittade jag av en händelse din...
    Jag beklagar din stora sorg.
    Att få möta och förhoppningsvis hjälpa svårt sjuka människor i livets sista tid är en ära. Hur konstigt det än låter, så är det en ynnest att ha det jobbet man har. Det kan inte vara lätt att öppna sitt hem för en massa okända personer i den situaionen, när man är skör och bräcklig. Då är det viktigt att vi som vårdpersonal läser av och anpassar oss. Vi är ju gäster i nån annans hem och måste tillgodose den sjukes och de anhörigas önskemål så långt som möjligt.
    Ert hem kändes varmt och kärleksfullt, Lill.

    Har tänkt mycket på er sedan helgen, så detta blir ett avslut även för mig.
    Ta hand om dig nu. Nu är det svårt men snart blir det ljusare! Kram från en av "era" sjuksköterskor!

    SvaraRadera
  4. Stor styrke kram till dej älskade Faster ,jag finns här för dej & de e med stor SAKNAD Kjell lämnat oss ...gör så ont se bilden där dom bär iväg på Kjell....& de gör så ONT imej att du ska behöva gå igenom detta !!!ÖNSKA så jag kunde ta bort din smärta ....men jag e med dej hela tiden & ett samtal bort finns 7 /24 de vet du !!! Älskar dej Lill Massa kramar på dej !!!

    SvaraRadera
  5. Av hela mitt hjärta... mitt djupaste deltagande i sorgen.

    Må tiden och kärleken från människor i din närhet läka dina sår.

    Kati

    SvaraRadera
  6. Jag hittade hit via Zitalena´s blogg och ville bara lämna ett litet avtryck att jag tassat in här. Tårarna rinner på mig och jag hoppas du har folk runt dig som du kan prata med och som du älskar. /Kram

    SvaraRadera
  7. Hej!
    Jag har hittat hit genom Lena H:s blogg. Jag har läst ett tag men har nog aldrig kommeterat.
    Jag beklagar sorgen, mina tårar rinner för din skull.

    Varma kramar Lena S

    SvaraRadera