torsdag 20 januari 2011

Nu vet jag.

Hej på er alla.
Hoppas ni haft en fin dag. Här har i allafall vädret varit helt underbart. Så soligt och fint. Lika soligt som igår.

Men dagen har varit lite si som så i annat fall än vädret. Anneli från Palliativa Teamet ringde förut och vi snackade en del. Hon sa att Kjells sjukdom är väldig allvarligt och långt framskridet. Hon undrade även om jag förstod att han inte kom att finnas kvar till våren. Ja det har jag förstått.
Det går ju så fort nedåt nu. Hans hjärta börjar också ta "stryk" därför har han fått så mycket vatten i ben och fötter. Jag minns ju hur det var med mamma innan hon gick bort, så jag vet vad som komma skall, men det är svårt att tänka på ändå.
Daniel och Sabine var här förut och Annie åkte med dom ned till Vänersborg så Kjell och jag är ensamma nu. Vi har fått snackat en del nu i eftermiddag. Vi grät båda två, men snackade ändå hur känsligt det än var. Nu vet jag vad han vill när han "går bort" och jag vet att han inte vill att jag tar kontakt med hans barn. De har inte brytt sig innan så han vill inte att de får reda på något från mig eller att de kommer i hans begravning.
Det är ju hemskt att det ska vara så, men jag kommer respektera hans önskan.

Gud vad ont allt detta gör inuti mig. Kan liksom inte tro att jag ska förlora världens snällaste och finaste man, men det kommer jag att göra. Jag har aldrig, aldrig haft det så bra med någon annan som med Kjell. Så när jag nu har en man som är perfekt i allt, då ska jag förlora honom. Vad livet är orättvist. Inte konstigt att man tappar ork, intresse för allt och bara gråter inuti. Jag vill hålla honom kvar, men samtidigt vill jag inte att han lider. Åh, jag vet inte hur jag ska klara detta. Jag vill vara stark för hans skull, men jag är inte stark. Jag vill inte vara egoistisk, men det är jag när jag vill ha honom kvar till varje pris.
För andra låtsas jag som om allt är bra med mig, men det är det ju inte.

Vi snackade även om Gud. Kjell sa att han tror ju inte på Gud som en varelse som finns ovanför oss, utan han tror att Gud är det goda i en människa. Jag tror han har rett där. Gud är det goda och djävulen det onda i en människa.

RÄDD, ja jag är rädd. Rädd för att leva utan Kjell, rädd för hur det blir sen.
Och måtte han bara slippa lida mer än vad han gör nu.
Jag känner mig så "tvådelad". Jag vill att det ska gå fort så han slipper lida, samtidigt som jag vill att han ska fortsätta leva. JAG VILL INTE FÖRLORA HONOM, men vad ska jag göra? Min älskade man. Varför? Varför?
Många gånger önskar jag att vi bara kunde ta varandra i hand och helt enkelt försvinna tillsammans.
Nu för tiden så är jag så upp och ner. Ena ögonblicket får jag hopp och livslusten spilrar. I nästa ögonblick kommer verkligheten ikapp mig och allt känns så trist och tungt.

På något sätt måste jag klara detta som komma skall. Är så glad över att jag har mina underbara barn som alltid stöttar och hjälper mig. Och även min underbara brorsdotter, Vibeke, som alltid finns där trots att hon har sitt eget att kämpa med. Och inte att glömma mina underbara vänner som också finns där. Varje litet telefonsamtal, kommentar eller omtanke gör så mycket.

Ha det gott alla.
Kram Lill.

5 kommentarer:

  1. Å vad jag lider med dig. Kan inte föreställa mig hur det känns, men det måste vara väldigt jobbigt. Skönt att du har bloggen där du kan skriva av dig ibland och inte vara så glad utåt. Tänker på dig massor!! Kram

    SvaraRadera
  2. Hei og god kveld Lill.
    Igjen har jeg sittet og lest ditt innlegg, og ville så gjerne igjen ha funnet noen ord til trøst og hjelp. Men som jeg tidligere har sagt flere ganger, det er rart at når noen virkelig trenger noen gode og velgjørende ord, da er de så vanskelig å finne.

    Det virker så meningsløst Lill at det må gå denne vegen med Kjell. Det er sikkert ingen trøst, men tenk på hvor fint det er, når det blir slik, at dere har opplevd den tiden dere har sammen. Og du kan sitte igjen med slike minner.

    Du sier du er egoistisk, men det er lov det i slike tilfeller. Det er jo nettopp fordi du er så glad i han. Du vil jo fortsatt at Kjell ikke skal lide mer vondt, du vil hans beste. Jeg har sittet med denne følelsen selv flere ganger Lill, da i forbindelse med slekt og nære. Og har etter hvert funnet ut at ingen av de som betyr mest for en er gammel nok til å dø. Uansett alder, for de som sitter igjen.

    Jeg har sett deg her og "andre steder" og synes det er fint du greier å se virkeligheten i øynene og forsøke å fortsett fremover. Det tror jeg er viktig for deg og jeg er ganske så sikker på at også Kjell vil det. Men skjønner nok at det bakom fasaden er noen tunge stunder og harde tak å ta.

    Jeg tror du fortsatt vet at jeg stadig tenker på dere begge, ja alle sammen der. Det er ikke sikkert det hjelper så mye på det, men klarer ikke å gjøre annet. Ellers vet vi vel begges tanker om det gode og det onde. Ingen av oss kan komme med den løsningen, mens vi er her. Jeg tror vel at det er snakk om helt andre dimensjoner og tilstander enn de vi kan ha tanker for.

    Synes du det er rett Lill, så hils Kjell denne gangen også. Jeg skal til å slutte av, men vil vel nevne at hensikten i utgangspunktet var et annet. Jeg er ikke så sikker på om det er rett at jeg skal legge frem dette for deg nå, men kanskje du har godt av det også - få luftet tankene og mer til litt på søndag, om det ligger an for det. Men ta det for all del ikke ille opp. Det er veldig godt ment.

    Du finner ut mer om dette på bloggen min og Lavinas sin. Jeg sa jo jeg skulle tipse deg også.

    Da håper jeg helga hos dere blir så bra som den kan og at dere får enda ei fin helg samen. De ønskene sender jeg med en stor klem fra deres venn i Trondheim.

    SvaraRadera
  3. Og takk for et nytt og hyggelig besøk, selvfølgelig. Det glemte jeg å si. Beklager.

    SvaraRadera
  4. Kjære Lill , du skal vite at jeg tenker på dere og at det er trist og høre om Kjell . Jeg har ikke så mye og si men jeg vil gi deg en stor klem fra meg : ).

    SvaraRadera
  5. Älskade Faster.....förstår din SORG & RÄDSLA!!!Men vi ska ta oss igenom detta tillsammans jag finns här för dej & du är INTE ENSAM !!! Jag finns här för dej 24/7 & jag tycker du e duktig som kämpar på .... önskar så att jag kunde göra något för att minska din smärta .... ÄLSKAR DEJ Min älskade Faster!!! jag ringer dej istället för att försöka trösta här ... massa styrke kramar & KÄRLEK till dej // Din brorsdotter Vibeke som älskar dej !!!

    SvaraRadera