Hej på er alla.
Ja nu är det dags för ett litet inlägg igen.
Så underbart väder det har varit i det sista. Vårkänslorna riktigt sprätter .... ha ha ... Och det att se blåsipporna blomma är så fint och lökarna i rabatten har kommit upp jättemycket.
Det som gör dagarna gråa som det heter, är att vi inte fått tillbaka Kiko ännu. Vi vet vart hon är nu, men inte hos vem. Hos någon på Belfragegt 34. Tydligen vill de inte lämna tillbaka henne. Ville de det så finns våra telefonnummer på lapp i uppgången.
Marika åkte med mig i fredags för att sätta upp fler lappar och leta efter Kiko. Några barn på den gården berättade att det var en tant som tagit in Kiko. Jag ringde på dörren, men hon öppnade inte. När vi sen kom ut på gården igen så såg vi att hon var inne. Gick upp igen och ringde på dörren. Då öppnade hon. Och vilken sur-kärring. Så otrevlig och elak. Hon hade inte katten sa hon och det tror jag på, men hon vet vart hon är fast hon vill inte säga det.
Vi hade ju inget annat att göra än att gå därifrån.
Senare på kvällen så skickade kärringen ett sms till mig om att hon hade lämnat mitt nummer till grannen som skulle ringa mig. Jag sparade hennes nummer och idag när jag inte hört något, så smsade jag till henne och frågade om hon i allafall kunde ge mig namnet på den person som har Kiko. Då ringde hon en signal till mig, så jag ringde upp henne. Hon trodde att hon hade ringt någon annan och att det var den personen som ringde tillbaka. "Så fint att du förstod att jag inte har pengar på mobilen" sa hun. Sen sa hun "Jag har fått ett sms idag så det besta du kan göra är att släppa ut katten igen" När hon sen fattade att det var jag så blev hon sur och tvär och ville inte säga vart Kiko är. "Det får du ta reda på själv" snäste hon. Jag sa bara lungt och fint hejdå. Efter tie minuter ringde en tjej hit och snackade med mig. Hon var jätte trevlig och lämnade sitt namn och telefon nummer. Hon skulle hålla koll efter Kiko sa hun.
Nu kan jag bara hoppas vidare...... :(
Vet inte riktigt vad jag ska göra.
Jennie saknar sin Kiko mycket.
Så ska Kjell in igen och opereras för sin cancer igen. Den 20 läggs han in och den 21 opereras han. Ska det aldrig ta slut på alla operationer för honom? Stackar, jag tycker så synd i ham.
En glädjande grej är i allafall att killen jag skrev om som råkade så illa ut på Elmia har vaknat och kommer ihåg alla. Såklart har han fruktansvärt ont efter tre operationer, men huvudsaken är att han är sig själv.
Det var allt för denna gång.
Ha det gott alla
Kram Lill.
Så fint å se aktiviteter her igjen Lill, har savnet deg og dine drypp lenge nå. Flott og kunne skrive to kommentarer på samme dagen. Nesten da. :)
SvaraRaderaSom jeg sa tidligere har Kjell også gått igjen i tankene, stadig. Jeg har lurt veldig på hvordan det går med han. Den 21 har jeg notert på mobilen at jeg skal ha han i tankene hele dagen.
Synd med Kino, vi får håpe at det er menneskelige folk som kanskje ikke har sett plakaten enda. At dere snart slipper å gå slik i uvisse, kanskje spesielt Jennie. Ingen kan vel med god samvittighet unnlate å gi fra seg et dyr andre eier og er glad i? Jeg forstår ikke det kan gå an i alle fall.
Da skal jeg til å legge meg, i natt ble det en liten time søvn og en middagshvil på ettermiddagen. Vi har hatt en tørning med vondskap nå igjen de siste dagene, de ser ut for å ha stilnet igjen nå. Du skjønner vel hva det gjelder.
Med glede og håp sender jeg dere alle en klem med ønsker om at det går bra den 21. Og at det nå er slutt på plagene og operasjonene! Uforståelig at noen skal få så mange prøvelser.