måndag 1 mars 2010

En liten gullig "vovve".

Hej på er alla.
Här kommer en liten berättelse om min sons hundar.
***********************

Hej, jag heter Lima och är född den 7 december 2009 så jag fyller snart 3 månader. Min mamma heter Mimmi och min pappa Zorro. Jag föddes i Håkantorp utanför Vara. Där bodde jag med mamma, pappa och sju syskon.


En dag kom husse, Daniel, och hämtade mig hem där jag nu bor. I Brunnshult, Mellerud. Fick då en "storasyster" som heter Zita.


Där finns även två katter, Simon och Thomas, fast dom är inte så roliga för dom vill inte leka med mig.


Och fåglar har vi massor av också. Men dom vill bara äta. Dom flyger iväg när jag kommer för att leka med dom.












Men min storasyster är jätterolig och leker gärna. Hon är "cool" och vågar så mycket som jag inte vågar. Hon springer väldigt fort också, så jag hinner inte med hur mycket jag än försöker. Jag får alltid vända på halva vägen, ändå kommer hon alltid långt före mig. Men det är roligt.


Fast jag är inte så väldigt förtjust i den kalla snön.




Tycker det är mycket mysigare att ligga i vår egen soffa och sova. Det är skönt.






Och så älskar jag morötter. Det är jättegott.


Hejdå från Lima..........


..........och Zita.

***************************************

Ja detta var lite om Daniel och hans djur. Han bor som sagt i Brunnshult och stortrivs där.

Här hemma har vi det lite si som så. Kjell har mycket ont efter operationen och kan inte sova mer en korta stunder. Han har börjat få väldigt ont i vänster ben och arm också. Den sidan är han ju fortfarande lite lam i efter hjärnblödningen.
Och idag fick han brev från läkaren. Dom har hittat något mer på dom proverna dom tog vid operationen den 17/2 så han måste göra en till operation i vecka 13 eller 14. Ska det aldrig ta slut? Nu har han verkligen gått igenom mycket. På ca tre år har han haft en stroke, fyra gånger blodpropp, operation för att ta bort höger njure p g a cancer, två gånger har han opererat urinblåsan för cancer och nu blir det en tredje gång. Och sen alla undersökningar han gått igenom både med och utan narkos. Ja jag tycker så synd i honom. Tänk vad livet kan ändras fort. Bara si sådär. Från att ha varit en pigg och glad kille som gillade Rockabilly, cruising, umgås med kompisar, en fest ibland och allt annat roligt vi gjorde, har han nu blivit en "gammal", sjuk man som knappt kan gå. Ja det är fruktansvärt. Jag lider med honom.

Och självklart har livet blivit helt annorlunda för oss andra i familien också. Nu har ju alla barnen flyttat hemifrån, så nu är det bara Kjell och jag.

Ja detta var allt för denna gång.
Ha det gott alla.


Kram Lill.


4 kommentarer:

  1. Trist å høre om Kjell Lill og at det på nytt er komplikasjoner. Som jeg har sagt tidligere synes jeg virkelig at det nå kunne ha vært mer enn nok.

    Så var det moro å se alle de flotte bildene som forteller mye og på mange vis. Ikke minst at du har såpass overskudd at du kan greie å se livets andre og oppløftende ting rundt. Det er også viktig opp i det hele.

    Bilde av han som fryser på føttene var bare lekkert da og kattene så virkelig ut som at de ikke ville leke :)

    Jeg håper dere får en god dag og gode dager fremover. Hils Kjell så mye.

    SvaraRadera
  2. Oj, det var mycket...Nu kan det väl räcka! Så mycket han gått igenom och inte är det lätt för de som står bredvid heller! kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig gumman kramar till er bägge från Guniila...

    SvaraRadera
  4. Her var det mange fine dyrebilder...Ha en fin søndag..

    SvaraRadera