Ibland undrar jag vart mitt liv tog vägen. Tog det slut den dagen Kjell dog? Försvann mitt hjärta och all min lycke med honom? Vad har jag kvar?
Jo jag är faktiskt deppig och ledsen just nu och det förstår ni nog av mitt inlägg. Tycker inget är bra eller blir bra numera.
Och NEJ, jag tycker INTE synd om mig själv. Jag förstår bara inte. Förstår inte hur jag ska kunna få det bra igen. Vet inte ens om jag orkar bry mig eller kämpa vidare. Just nu är allt bara svart och tomt.
Mina barn, ja de är dom enda som gör mig glad och som gör att jag orkar vidare. Jag vet att de älskar mig och vill att jag ska ha det bra, men vad ska de kunna göra? Jag är ju vuxen och ansvarlig för mitt eget liv. Men tänk vad det kan ändras fort. För ett halvår sedan var jag lycklig och trodde på en framtid utan Kjell, men med Pelle. Trodde på en framtid i lycka och harmoni, utan svek, falskhet och egoism. Nu sitter jag här och vet inte hur jag ska orka ta mig vidare. Jag har ingen glädje, inget skratt, ingen ork längre. Jag existerar utan att leva. Jag har blivit en hemhjälp. Inget annat.
Mina vänner, ja vart finns dom när det behövs? Har nog tydligen inga äkta vänner? Inga som bryr sig i alla fall.
Ja ja, det ska nog lösa sig på ett eller annat sett. Måste bara skaffa mig en lägenhet, men fasar för att flytta igen. Jag kan bo hos Annie, men hur bra är det för henne att bo med mamma? Hur länge funkar det? Ja en lösning är det ju tills jag får en egen lägenhet, men det är inte så lätt att hitta någon. Inte på kort sikt i alla fall.
Nej nu får jag sluta vara pessimistisk...hihi... det löser sig nog.
Ha det gott alla.
Kram Lill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar