Jaha, då var all snön borta och solen skiner. Pelle har åkt till jobbet o kommer hem fredag kväll. Nu går jag här och bara mår gott. Ja, eller så gott jag kan. Fryser och svettas om vartannat, ont i huvudet och jag har fått en yrsel som bara plötsligt kommer. Då snurrar allt i rasande fart och jag blir liksom kastat bakåt. Men men det går nog över. Kollade blodtrycket idag. Det var 127/68 och hjärtslagen 44.
Idag har jag tvättat kläder, 2 maskiner, lagt ved i pannan och plockat undan lite i källaren ifall jag går ut och slänger in lite mera ved. Får passa på nu när det inte är någon snö.
Sen fick jag en förfrågan från en kompis idag om jag trodde det kunde bli Pelle och mig igen och om jag kunde tänka mig det, men faktiskt vet jag inte om jag skulle vilja det. Konstigt nog så tycker jag det är bra som det är nu. Helt otroligt att jag känner så. Jag som var så kär i honom och gjorde allt, precis allt för honom. Nu kvittar det. Visst har jag ju känslorna för honom kvar och jag älskar honom fortfarande, men all osäkerhet och alla jobbiga känslor och tankar jag haft dom sista månaderna är borta. Nu känner jag mig lugn i mig själv. Jag vet vad jag har att göra och jag vet att allt kommer ordna sig även om det tar tid. Nu gör det mig inget att jag nästan alltid går här ensam. Vet ju att det bara är en tidsfråga.
Igår tog jag ett beslut och gjorde mig "klar" med det som har varit. Missuppfatta mig inte. Pelle och jag är goda vänner nu och han är en underbar kille. En dag hittar han den han vill leva med, men det är inte mig. Hoppas bara vi kan fortsätta vara goda vänner.
Det sägs att man vet vad man har, men inte vad man får. Det återstår att se. Nu blir det länge tills jag "hoppar" in i något nytt förhållande. Den som vill ha mig får verkligen bevisa det, inte bara i ord, men även i handling.
"Det ska va' gött att leva, annars kan det kvitta....."
Det var allt för denna gång.
Ha det gott alla.
Kram Lill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar