söndag 13 februari 2011

Vad svårt det är.

Detta är det svåraste jag har varit med om. Trodde i min enfald att Kjell skulle sova i lugn och ro nu när han fått pumpen, men icke sa Nicke.
Halv elva idag vaknade han och hade så stor panik och ångest. Jag hade full sjå med att lugna honom samtidigt som jag ringde hemsjukvården. Typiskt så var jag ju ensam just då han vaknade till.
Han är ju inte riktigt vaken och är helt snurrig av all medicin. Han gråt och skrek att jag skulle hjälpa honom. Han ville klä på sig och gå upp. Han sa att han var rädd.
Hemsjukvården kom så fort de kunde och gav honom extra lugnande och morfin. Lisbet som har varit här några gånger stannade kvar tills klockan två. Då kom sköterskan tillbaka och gav honom mer medicin. Hon skulle komma tillbaka klockan fem. Halv fyra så vaknade Kjell till igen och allt började om. Fick ringa hemsjukvården igen.
När sköterskan kom så kom även en tjej från hemvården och hon stannade till klockan tie. Hon har precis åkt och nu väntar jag på hon som ska vaka i natt.
Det är så fruktansvärt svårt att vara med om detta. Vet inte hur jag ska klara av det, men MÅSTE. Kunde bara Kjell få lugn och ro. Det är jobbigt nog att se honom tyna bort och veta att han ska dö. Varför måste han ha så ångest också.


Kram Lill.

1 kommentar:

  1. Ja hvorfor LIll, den som hadde visst det og kunne ha gitt deg et svar på det. Du skal i alle fall vite at jeg tenker på dere så ofte og ville så gjerne ha vært i stand til å hjelpe.

    Jeg skal igjen sende dere noen tanker nå når jeg legger meg, be om at dere får ei stille og rolig natt. Det står, "som dagen er, skal styrken være". La oss håpe på at det stemmer også for dere i tiden fremover.

    God natt til dere med en klem fra meg.

    SvaraRadera