Tack mina underbara vänner.

Hej på er alla.
Ja idag är det en vecka sen Kjell lämnade mig. Det känns som om det var igår samtidigt som det känns som om det är ännu längre sen.
Börjar fatta att han inte kommer tillbaka och det gör så ont. Tankarna kommer och går i mitt huvud. Jag gråter och längtar efter honom, sen blir jag arg på Gud som tog han ifrån mig, sen går det bra en stund tills något påminner mig om honom och jag gråter igen.
Det känns som om jag aldrig kommer bli glad igen, men jag vet ju att tiden läker alla sår. Vet också att Kjell inte ville att jag skulle vara ledsen och ensam. Han sa till mig att jag skulle träffa en ny och få det bra. Det ända han ville var att det skulle vara en som var snäll mot mig och som värdesatte mig för den jag är.
Hur i hela världen kan jag tänka på att träffa någon annan när hela mitt hjärta bara längtar efter Kjell? Han var mitt allt. Min glädje. Varför måste han bli sjuk? Varför kunde jag inte få behålla honom? Vi hade det ju så bra tillsammans. Passade perfekt i allt.

Idag har jag varit på begravningsbyrån och bestämt allt med begravningen. Skulle varit där igår, men efter att ha letat fram låtar och annat till begravningen så mådde jag så dåligt så jag kunde inte sova. Orkade inte åka in.
Min underbara Annie var med mig idag.

Den 9 mars kl. 11 blir begravningen i Erikstads kyrka. (De som vill komma är välkomna).
Sen skal Kjell strös i minneslunden och den är precis klar i Erikstad så han blir den första där.



Usj, det är en sak jag mår dåligt över. Hans 2 barn. De har ju också rätt att vara med på begravningen, men jag vill inte bryta mitt ord till Kjell. Han förbjöd mig att ta kontakt med dom och han ville inte att de skulle komma på hans begravning. Som han sa: "Har de inte brytt sig innan behöver de inte bry sig nu". Men det känns så fel för mig. Vad ska jag göra?
Jaja, tiden får visa.

Igår var Annie och jag hos Sanna i Brålanda. Hon hade födelsedagspresenter till mig. En Elvis-vas från Catti och Simon och 3 Elvis-ljusstakar från Susanne, Iren och Sanna. Vad glad jag blev. Mina underbara vänner.

Vasen från Catti och Simon.


Ljusstakarna från Susanne, Iren och Sanna.

De skulle kommit och firat mig, men så dog ju Kjell så det blev inget av.
Sen berättade Sanna att en kompis, Ann, skulle göra sig av med tre garderober. Precis vad jag behövde. Hyrde en kärra på Riks Rasta och körde hem garderoberna. Det blev perfekt här.

Vet inte riktigt vad det är med mig nu. Jag orkar liksom inget, får tvinga mig att göra något. Sen snurrar det så i huvudet ibland. Blir så yr så det känns som om jag ska svimma och ramla.

I morgon, fredag, kommer Sanna och ska hjälpa mig här. Behöver gå över Kjells kläder och annat. Det blir bra att ha någon här när det ska göras. Härligt att någon ställer upp och hjälper MIG. Det brukar alltid vara tvärtom annars.

Ha det riktigt gott alla.

Och Karl, förlåt att jag glömde gratta dig på din födelsedag den 5 februari. Det var så mycket med Kjell då så jag tänkte inte på annat. Gratulere i etterskudd. Tenker på deg hver dag og håper du og Toril har det bra.

Kram Lill.