Håll tummarna för en underbar kille.

Hej på er alla.
Ja nu är påsken över för denna gång. Hoppas den har varit fin för er alla.

Så vill jag berätta om vad som hände i lördags.

Min väninnas dotters sambo, 21år, skulle till Elmia med sina kompisar för att ha roligt. På E4 var det en lång karavan av bilar som körde sakta fram. Så sakta att folk kunde gå bredvid. T gick också ur bilen för att "lätta på trycket". Då körde en bil över hans fot. Han ramlade och slog huvudet i asfalten. Det gick så illa att han fick hjärnblödning på BÅDA hjärnhalvorna. Han har blivit opererad två gånger för att lätta på trycket. Hjärnan fick inte plats så de fick ta bort en del av skallbenet. (Detta ligger nedfryst för att senare opereras tillbaka). Han är fortfarande inte vaken.
Jag tänker på ham hela tiden och ber till Gud att allt ska gå bra.
Jag tänker även på hans tjej och hans föräldre. Vet vad de går igenom nu. Jag har varit igenom detta två gånger. Först med min dotter Rita och sen med min man Kjell. Det är kanske detta som gör att jag tar åt mig som jag gör. Tror ingen som inte varit igenom detta själv, riktigt förstår.


Sen är det ju det också att killen är en så snäll och omtänksam person som man bara måste tycka om. Glömmer inte när han sa till min dotter Jennie at "jag älskar din mamma".
Sen känner jag ju hans tjej sen flera år tillbaka och hon är en helt underbar person. De två har varit ihop i 3-4år nu och har ett så fint förhållande. Tycker så synd i henne som måste gå igenom detta. Önskar jag kunde göra något för henne, men man är så makteslös i en sådan situation.
Vet att hon är orolig att han inte ska känna igen dom när han vaknar. Av egen erfaring vet jag att så kan det bli för en kort stund. Min dotter kände igen mig och morfar, men ingen annan förrän efter några veckor. Både hon och Kjell fick något dom kallar "tomtar på loftet". Det är hjärnan som spelar dom ett spratt i början. Dom säger och gör konstiga saker. Det är jättejobbigt att uppleva, men det går över.
Kjell var precis som om han var två personer. Från att vara helt klar i ena ögonblicket blev han plötsligt helt snurrig och sa en massa strunt. Jag vet ju hur rädd och orolig jag var vid båda tillfällen och hur ensam jag kände mig. Hade nog inte klarat det om inte det hade varit för mina underbara barn och deras stöd och omtanke.

Hoppas ni alla nu vill hålla tummarna för T och skicka en god tanke till honom även om ni inte känner honom.

Det var allt för denna gång.
Ha det gott alla.

Kram Lill.