Syltelabber, surkål och press-sylta minns jag från min barndoms jular.

Hej på er alla.
Idag läste jag en blogg där det skrevs om norska syltelabber, (grisfötter). Det fick mig att tänka på min barndoms jular och min mamma och pappa.
Vi hade egna grisar, ja bara två stycken, men grisar var det ju. En var vår och en var farmor och farfars. Vi hade ingen gård, men där vi bodde var det plats för ett grishus och en inhängnad. Vi bodde då på ett ställe som heter Grystad på Dilling.

Min bror Frank och jag trodde den gången att det var vi två som ägde grisarna. Det ena året fick dom heta Per och Kari, nästa år Hans och Greta och, ja... jag kommer inte ihåga flera namn. Vi var ofta inne hos grisarna och lekte. Fast när jag tänker efter nu, så var det nog mer att vi jagade dom. Dom ville ju bara vara ifred och böka i backen och äta sin mat. Sen kommer två vildingar in och kastar boll, försöker rida på dom och allt annat vi gjorde. Dom var säkert livrädda för oss...hehe....
När det var dags att slakta dom till jul och slaktaren kom, då fick vi inte vara ute och titta på utan fick stanna inne. Fast vi tjuvkikade i fönstret förståss.
Den gången hade vi ju inte kylskåp utan bara ett kall-skafferi och ett matförråd i källaren. Mamma och farmor hade bråda dagar då och tog hand om allt kött. De gjorde pannbiffar med brun sås som de hade i konservburkar. Sedan var det pappa och farfars jobb att konservera dom med en speciell maskin som sög ur luften och svetsade igen locket. Det blev då som de konservburkar vi köper idag. Ja jag förstår inte riktigt idag hur mamma kunde ta vara på allt utan att det blev förstörd.
När jag var sex år fick affären där vi handlade ett frysrum med små fack, ungefär 50x50cm. Ett sådant hyrde både vi och farmor och farfar. Där frös vi in maten som inte konserverades. Tänk vilken lång väg vi hade för att kunna ta ut något ur frysen...haha... det hade inte gått idag. Bortskämda är vi nu med frysen hemma...... och tur är ju det.
När all slakt och så var över, så fick pappa och jag "kosa" oss med syltlabbar. Vi två var de enda som gillade det. Vi nästan slogs om dom. Minimalt med kött och maksimalt med fett, brosk och svål. Fast det var något speciellt med det "förjulsgnafset" ändå.
Mamma och farmor tog även hand om grishuvudena, något man sällan gör idag. Dom gjorde de press-sylta av. Det var underbart gott och jag saknar det många gånger. Självklart har jag gjort press-sylta själv, men då använder jag inte huvudet utan annat kött. Men min sylta blir aldrig som jag minns mammas. Hon hade ett specielt tyg hon lade syltan i och sen lade hon den i en press som hon skruvade till hårdare för varje dag.
Sen gjorde mamma och farmor surkål som är ett MÅSTE på julbordet för oss. (Ja vi äter ju det annars under året också). Ribba utan surkål går inte. Även till fläskläggen, korven, fläskkotletterna och pannbiffarna behövs surkål.
Jag har plockat fram mina receptböcker och lämnar här recepten som jag fått av mamma. För dom som är intresserade i att testa något av detta.


SYLTELABBAR.

4st grisfötter (tvättade och rena såklart)
ca. 2 st laubärblad
ca. 2 l vatten(eller så det täcker labbene)

Träckes på 90 ºC i 3-3 1/2 timma.


SURKÅL (eller rödkål).

1 kg Vitkål (rödkål)
3 gröna Äpplen
1 msk margarin (Ribbefett kan användas)
1 1/2 tsk Salt
2 tsk Karve (Kummin)
4 dl spad eller vatten (skinkspat kan användas)
1 msk Ättika 7 %
1 msk Socker
Rens och skölj kålen. Skär den i tunna skivor, (osthyvel kan användas). Skala äpplena och skär dom i tunna skivor.
Lägg kål, äpple, salt och karve (kummin) lagvis i kastrullen. Låt koka under lock tills den är mör. (45 - 60min.) Skaka kastrullen emellanåt så det inte bränns vid. (Rör inte i den). Ha i lite mer vätska om det behövs.
Smaka till med salt, ättika och socker. Den ska vara friskt sursöt.


JULSYLTA (Pressylta).

Kött och fläsk.
salt, pappar, nejlika, ingefära och/eller den krydda du vill använda.
Grov gasbinda eller annat tyg

Koka kött och fläsk så det blir mört. Lägg lagvis fläsk, kött och kryddor i gasbindan. Börja och sluta med fläsk så det täcker syltan runt om. Vik tyget stramt om och sy ihop. Koka upp i samma spad tills det blir kokvarmt. Läggs direkt i press. Skruva åt litt efter litt, så fettet får stälna (bli vitt), skruva tills det slutar rinna och tyget är stramt. Kolla igen efter några timmar.
Låt stå i press, kallt, i 2-3 dagar.
Kan frysas.
Nu är det ju inte alla som har en press. Inte ens jag. Vet inte vart mammas tog vägen. Men jag har måtten på den och har i många år tänkt att jag ska få någon att göra en till mig, men det blev bara med tanken.
Jag har använt en stor bunke, ett durkslag och två murstenar. Durkslaget ställer man i bunken, lägger syltan i durkslaget så det kan rinna av och en tegelsten på. Efter några timmar ytterligare en tegelsten.
För den som har en händig man som kan göra en press, så kommer beskrivningen här. Den är väl inte så bra. Den har jag själv ritat in i min receptbok för 35år sen.

Ovanifrån och från sidan.

Vingmuttrar kan användas istället.



Ja detta blev ett långt inlägg. Hoppas någon får nytta av det.
Ha det gott alla.

Kram Lill.