torsdag 8 september 2011

Är det fel av mig att vara lycklig?????

Lill o Pelle

Hej på er alla.

Nu är jag trött på allt skitsnack och på de som lägger sig i mitt liv. Får jag inte vara lycklig?????
Kjell hade velat att jag skulle vara det, tänk på det ni som lägger er i.
Egentligen så skiter jag i vad som sägs av er. Mina barn tycker jättebra om Pelle och de är glada för min skull. Deras uppfattning är den enda som betyder något för mig, ja och från mina RIKTIGA vänner.

I 5 år har jag levt med en sjuk människa som betydde ALLT för mig och som jag älskade så oerhört mycket och som älskade mig tillbaka. Fast det var ändå svårt att leva utan närhet, utan något annat än en kram emellanåt. De 5 åren kändes som en evighet.
Bara det att se sin älskade bli sjukare och sjukare, mer och mer orkeslös, lida mer och mer, rädslan och ångesten han fick, det var nästan outhärdligt. Men jag var tvungen att stå ut och jag hade aldrig någon tanke på att lämna honom.
När jag riktigt förstod att han skulle lämna mig blev allt som en mardröm jag var tvungen att leva. Allt bara "föll omkull" i full fart. Min livsglädje, mitt psyke, min "ork", min glädje. Tappade intresset för allt och levde bara för honom. Kämpade för att han skulle få det besta möjliga den sista tiden. Han fick i alla fall dö hemma som han ville, men det var kämpigt att orka med de sista månaderna. Och när han så tillslut tog sitt sista andetag stannade mitt liv.
Sen gick jag här och var ensam, ledsen och ville liksom inte fortsätta. Jag existerade bara utan att leva. Jag pendlade mellan gråt, förtvivlan och raseri över livet. Hade inte en glad stund på riktigt. Visst jag träffade kompisar och vi festade lite, men allt var bara ett "spel för galleriet" för mig.

Sen träffade jag Pelle och vi började umgås mer och mer. Han fick mig att leva upp igen, fick mig att börja känna glädje igen, fick mig att få intressen igen. I början var jag veldigt osäker på vad jag ville och vad jag vågade, men han är alltid så underbar mot mig, så snäll, omtänksam och han vill göra det besta för både mig och mina barn. Han är så otroligt god mot mig. Han börjar få mig att känna trygghet igen, han ger mig styrka. Och jag trivs så gott med honom, hans intressen och hans lite vilda sett att leva, hans skojfriska "munhuggeri", ja han har fått mig att KÄNNA igen. Och hans mamma Karin och hans syster Inger, är så underbara mot mig och så glada över att Pelle och jag har träffats. De kramar mig alltid och hans mamma säger alltid till Pelle att hon tycker så mycket om "den lilla tösa"....... hm......tösa det e jag det, snart 60år. Men vad underbart det är att få höra detta, få bli aksepterad även av familjen.
Dessutom är det så att Pelle har gått igenom samma sak med sin älskade, fast för två år sen. Hon fick exakt samma sjukdom som Kjell och det började på samma sett som för honom, först i njuren, sen underlivet, sen lungorna. Sen när Pelle och jag sitter och snackar så visar det sig att min kompis som har varit vittne i mitt bröllop, det är hennes kusin. Är det inte konstigt????
En natt när jag sov hos Pelle så drömde jag att Kjell kom till mig och sade: "Nu vet jag att du har det bra och är i goda händer så nu kan jag gå vidare". Jag vaknade och kände det så värkligt. Precis som om han var där. Sen fick jag ett så stort lugn i mig och kände mig så glad. Vad det nu än var, bara en dröm och inbillning, eller något annat, så gjorde det mig gott.

Ni som lägger er i och har ont av att jag träffat någon annan, ni är inte mina riktiga vänner och ni bryr er inte om mig eller om hur jag mår, ni MÅSTE bara ha något att snacka om. Har ni inget eget liv????
Mina riktiga vänner är glada för min skull och tycker det är fint att jag nu är lycklig och har ett bra liv jag trivs med.
Kjell kommer alltid att finnas i mitt hjärta, men jag kan aldrig få honom tillbaka.
Sen får vi se hur det blir mellan Pelle och mig i framtiden. Vi trivs med varandra, är båda glada för att vi mötts, har det roligt tillsammans, skrattar ofta, har fått starka känslor för varandra, sen får tiden utvisa hur det blir. Ingen vet vad morrondagen har att bjuda på.


Vänskap det är att tala sanning,
att kunna lita på varandra,
det är att känna sig trygg,
att ha någon vid sin sida.
Vänskap är som en blomma,
ibland förvandlas blomman till kärlek.
Kärlek det är att få vara sig själv med någon annan.
Det är att få uppleva något fantastiskt.


Ha det gott alla.


Kram Lill.

5 kommentarer:

  1. Hej vännen !

    Vill bara säga att jag av hela mitt hjärta önskar att du och Pelle får en lycklig tid tillsamman .Du är en toppen tjej . Nu är det din tur att bli lycklig igen . Kram till er båda från Gunilla

    SvaraRadera
  2. Självklart ska livet för dig gå vidare, det är livets gång, jag vet att Kjell önskar detta det gör vi andra också! Det lilla jag träffade Pelle sa mig att det är en go gubbe, precis som min! kanske det är någon som är avundsjuk som ligger bakom skitpratet??? kram på dig och lev livet, man vet aldrig när det tar slut!<3 :)kram Suss

    SvaraRadera
  3. Kärlek är en gåva.... att finna den är en ynnest. Att få vakna till liv och glädjas är en nåd.

    Önskar dig och Pelle all lycka!

    Kram! Kati

    SvaraRadera
  4. Lev efter dina behov inte andras. Ingen vill att du ska va olycklig. Varken jag, dina vänner eller Kjell. All lycka till dig / Adde

    SvaraRadera
  5. Hei Lill , så flott at du og Pelle har funnet hverandre . Det unner jeg deg alt godt , du fortjener og ha det godt no . Ha en fortreffelig dag , stor klem fra meg : ) .

    SvaraRadera