Hoppas ni alla haft en lika bra dag som jag har haft. Min dag började 04 i morse. Vaknade av att jag hostade och svettades. Försökte tvinga mig att sova igen, men det gick inte så bra. Efter att ha legat och vridit mig och svettats i några timmar gick jag upp och satte mig vid datorn och kollade mina mail. Hade åter igen fått en fin dikt.
+++++++++++++++++++++++++++++
Jag sitter på berget o gråter!
Du sitter bredvid och håller min hand!
Plötsligt vänder du mitt ansikte mot dej och frågar :
Kommer du alltid att älska mej ?
En tår rinner ner från min kind och blir en droppe i havet!
Jag säger :Den dagen du hittar droppen igen!
Den dagen kommer jag att sluta Älska Dej.
++++++++++++++++++++++++++++++
Vad glad man blir av att få höra att man är uppskattad och älskad. Det privilegiet är något alla behöver..... att vara älskad menar jag. Vi lever ju inte för att vara ensam, vi lever för att vara två. Så är vi ju skapade. Så är meningen med våra liv.
Kan man bli annat än glad och lycklig när man får höra ord som de här? -------------------------------------
.......... jag blir verkligen glad och då menar jag glad och lycklig, det liksom bara svallar över av underbara varma och ljuvliga känslor av lycka och välbefinnande och harmoni, det känns så bra , tack Lill!
............ att jag KÄNNER SÅ STARKT FÖR DIG LILL, du är vad jag kallar en vacker jordisk Ängel som kommer med ett budskap om "KÄRLEK! Tack igen min vackra vän!
--------------------------------------
Det var väl fint skrivet. Ja jag blev verkligen glad när jag läste detta. Det låter kanske dumt, men det fick mitt hjärta att börja öppna sig igen efter att bara ha varit inriktad på Kjell i så många år. Ja jag kommer aldrig sluta älska Kjell. Han finns alltid hos mig, men det finns plats för fler och jag vet att han hade varit glad för min skull.
I fem långa år skötte jag honom när han var sjuk. Jag tänkte aldrig på mig själv eller mina egna behov, utan han kom alltid först. Jag älskade honom så mycket så det fantes aldrig en tanke på att lämna honom. Ingen som inte gått igenom detta själv kan föreställa sig hur det är att se sin älskade bli sjukare och sjukare, liksom tyna bort för varje dag. Se lidande och rädsla och stå där så makteslös. Leva som i celibat. Sen, efteråt, när ljuset i den andres ögon slocknat, då kan man inte fatta det. Man blir som förstenad och alla känslor låser sig. Man existerar, men lever inte.
Den sista månaden har jag känt att det är dags för mig att börja våga leva igen, vakna upp och gå vidare med livet, men samtidigt gör det ont. Varje liten grej nedåt eller uppåt känns så mycket mera än förut. Precis som man säger att en fjäder blir en hel höna.....haha....
Nu har jag varit i Mellerud och handlat lite. Sen har jag även tvättat och hängt ut gardiner. Bra tork idag. Håller på att göra i ordning andra våningen. Har ju inte använt den för Annie och Jennie har bott där. Jag tar det lite pö om pö för det är ganska jobbigt att bära allt uppför trapporna.
Jo sen har jag anmält mig till att testa något för att sluta röka. Hoppas jag klarar det. Har satt 1 september som min dag att försöka sluta. Då har jag kanske hunnit "landa" efter allt det tråkiga och då är sommaren med sina grillfester och sammankomster också över.
Ja detta var allt för denna gång.
Ha det gott alla.
Kram Lill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar