tisdag 22 februari 2011

Fem dagar.

Hej på er alla.
Nu är det fem dagar sen Kjell lämnade oss. Det är så ofattbart att han inte finns mer. Kan ännu inte riktigt fatta det. Jag saknar honom så mycket och allt påminner om honom.
Nu ska jag ta itu med begravning och allt annat som följer med. Vet inte hur jag ska orka, men jag måste.

Igår fick jag ett kort från Kati och det gjorde mig så gott. Tack underbara du.

Igår var jag ute för första gång på snart tre veckor. Har ju inte velat gå hemifrån på grund av Kjell.
Bertil och jag åkte upp till Håkantorp med släpkärra till min bror Frank för att hämta lite grejer som ska stå här i Brunnshult. Frank håller på att flytta upp till Umeå och min bror Janne och några till var och hjälpte honom.
Det var skönt att komma ut lite, men jag frös så fruktansvärt och klarade heller inte riktigt av att träffa de andra. Det gjorde bara ont. Tänkte på Kjell hela tiden. Dessutom klarade jag inte riktigt av att de var så glada och skojade och skrattade. Försökte prata lite med dom, men de lyssnade inte.
Kände bara att jag ville hem igen.

Jag skulle nog inte åkt till någon ännu. Det var nog för tidigt. Dessutom fick jag dåligt samvete för att jag inte klarade av att ställa upp mer för min bror. Vet ju hur han sliter för att hinna med, men jag kunde bara inte.
Hela natten nu har jag mått dålig och inte kunnat sova. Magnerverna gör att det känns som jag vill spy, fast det kan jag inte efter operationen. Det bara virvlar en massa tanker genom huvudet och jag känner mig helt snurrig. Jag måste få tänka lite på mig själv nu. Det blir mycket nog att ta itu med ändå. Vill inte bryta ihop, men det ska inte mycket till innan jag gör det. Ingen som inte gått igenom detta själv kan förstå vilken press det har varit. Har liksom inte klarat av att "landa" ännu.
Jag har även mycket ont där dom gick in för att kapa magsäcken. Det har ju varit många tunga lyft när jag hjälpte Kjell. Den 15 mars ska jag till Sahlgrenska på kontroll. Då får dom kolla detta.

Ha det gott alla.

Kram Lill.

2 kommentarer:

  1. Har du något lite att sova på... kanske en doktor kan skriva ut några tabletter... bara för att klara av det akuta skedet?

    Snålla du... får du i dig något att äta? Mosa lite banan och grädde...eller något annat lent... så du inte får magsår.

    Jag önskar dig ett stilla sinne om möjligt och nattsömn!

    Kati

    SvaraRadera
  2. Hei Lill, skjønner god det er strevsomme tanker som ligger å presser på. Det har de gjort lenge nå,det er de aller vanskeligste sidene ved livet du nå har vært en vesentlig og viktig del av, for Kjell. Forsøk å vær glad for alle de gode stundene dere hadde samme, mens han var frisk og også mens han var syk. At du greide å få frem slik krefter at du kunne være så god hjelp og støtte for han.

    Så må du forsøke å tenke litt på deg selv nå, prøve å se fremover, så vanskelig det enn er. Livet må bare gå videre, for deg og alle dine som du også er så glad i. Lett å si, jeg vet det, vanskeligere å få til i praksis. Men prøv.

    Du vet jeg tenker fortsatt på deg, hver eneste dag. Selv om du ikke hører fra meg hver dag, så er tankene hos deg. Det er vinterferie her nå, så vi stepper inn med assistanse som er nødvendig for å få dagene til å gå som de skal for barna og barnebarna.

    Nå må jeg finne senga, for om noen timer fylles huset med tre stykker fra 3 til 8 år, og senere på dagen blir vi 12 stykker til middag når de voksene kommer fra arbeid.

    Håper dagen kan gå ganske greit fremover Lill, og at gleden igjen kan komme frem hos deg. Du har enda mye å glede deg over. Hva du har opplevd og hva du kommer til å få oppleve for deg selv og dine kjære.

    En stor klem fra Karl i Trondheim.

    SvaraRadera