söndag 9 maj 2010

Äntligen har jag börjat min "resa" mot ett smalare JAG.


Hej på er alla.
Först vill jag tacka alla ni gulliga som lämnat kommentarer, sms'at och ringt mig. Tack för ert stöd. Det är tack vare er alla att jag klarade detta. Yippieee......

Så ska jag berätta lite om min "resa" mot ett smalare jag.
Efter 3 veckor på bara Modifast och lite Nutrilett, så kom äntligen onsdag den 5 maj då jag skulle läggas in på Sahlgrenska Universitetssjukhus.
Hela morgonen gick jag som i en dimma. Var jätteorolig och rädd. "Vågar jag? Ska jag strunta i det?" var tankar som bara malde i mitt huvud. Men klockan blev halv elva och Bertil kom för att köra mig till Järnvägsstationen där jag skulle ta Jumbolansen (Ronden). Jag tog min väska och drog iväg. Ville inte tänka, bara göra det jag skulle göra annars hade jag kanske ångrat mig och struntat i att åka.
11.05 kom en liten buss med plats för 6 personer. Fick plats längst bak och såg inget. Jag som blir så åksjuk. Tänkte att Herregud, denna klarar jag inte åka med helt till Göteborg. Men vid Näl så bytte vi till en riktig buss. Satte mig längst fram, bakom värdinnan. Kaffe och kaka bjöd dom på, fast det var inget för mig... :(
Resan gick jättebra och jag hann inte tänka så mycket tack vara att Daniel hade varit så omtänksam och laddat sin I-pod med en talbok jag kunde lyssna på. "Fyrvaktaren" av Camilla Läckberg. Den var spännande så jag glömde allt omkring mig.
Plötsligt var vi på Sahlgrenska. Då var kl.12,50. Kl.18 skulle jag läggas in så det var några timmar dit. Satte mig vid ett bord och lyssnade vidare på boken samtidigt virkade jag på en duk. Gick ut emellanåt och tog en cigarett. Tiden gick ganska fort och plötsligt var kl.16,00. Då tänkte jag att nu går jag upp på avdelningen.
Där blev jag väl mottagen och fick min säng med en gång. Jättetrevlig var de alla.
Vi var tre på rummet. En man, Kjell, en kvinna, Berit och så jag. Jag fick typ en egen liten vrå med egen Tv.

Här har du ditt nya liv sa sköterskan och gav mig denna att blåsa i.... ha ha..

Vilade mig ett par timmar, sen var det provtagningar, sprutor, mediciner och dusch. Fick även reda på att jag skulle opereras kl.07 på morronen dagen efter. Det var perfekt för då slapp jag gå och tänka. De frågade också om jag hade klarat de tre veckorna på diet. När jag sa att jag inte hade fuskat en enda gång fick jag till svar att då kom operationen gå jättebra. Det är jätteviktig att klara av de veckorna utan mat. Det är nästan halva operationen sa de.
Fick en insomning och sov till kl.05 då de väckte mig. Dushade igen, fick en spruta i magen, tabletter och så kollade de syresättningen. Strax innan sju kom vaktmästaren och hämtade mig. För mig var det som en oändlig "resa" genom korridorer hit och dit, hissar upp och ned, men tillslut var vi framme. Jag fick ligga på uppvaket en stund, sen kom två sköterskor och hämtade mig. Jag fick själv gå in och lägga mig på operationsbordet. Kunde inte gå rakt, men jag hade en sköterska på varje sida som hjälpte mig. Kommer inte ihåg så mycket av detta, men kommer ihåg när de satte en mask för mitt ansikte och jag hörde någon sa "Nu söver vi". Hann att tänka "Usj vilken äcklig lukt", sen var jag i drömmarnas land.... ha ha...

"Lill, Lill nu måste du vakna" Usj tänkte jag, vem är det som väcker mig nu när jag sover så gott. Gå gå, jag vill sova, men personen gav sig inte och med mycket möda klarade jag vakna till. "Nu är du klar. Nu är operationen över" hörde jag. Ögonen var helt dimmiga på mig så jag kunde knappt se sköterskan som stog hos mig. "Hä, va, är jag opererad?" Hjärnan fungerade inte riktigt med en gång, men efter en stund fattade jag. "Va ..... är det sant? Lever jag? Gick det bra? Är jag klar nu?" Sköterskan skrattade och sa att det hade gått jättebra.
Sen kom läkaren som opererade mig och vi snackade lite. Allt hade gått bra och blå i håret hade jag också blevet... ha ha.... När operationen är gjort så spolar dom igenom en blå vätska för att se om det är läckage någonstans. Lite av den vätskan hade hamnat i mitt hår. Den gick inte bort i duschen heller, men den försvinner nog efterhand. Det är bara lite på ena sidan.




Ja jag kan inte fatta hur bra detta gick. Jag som var så rädd. Har inte mått illa eller kräkts en enda gång. Inte haft speciellt ont heller. Det jobbigaste nu är när magen ska komma igång igen och det mullrar och har sig. Kissa är lite svårt också efter katetern. Den satte dom in under operationen och tog ut den dagen efter.
Men såklart, det är inte färdigt ännu. Måste ta det väldigt försiktig i en vecka eller två. Sen är det lite svårt att få i sig den "maten" man ska ha nu, men det blir bättre för varje dag. Lite ont har jag ju, men inte värre än att Alvedon klarar av det. Om jag ska klassa min smärta på en skala 1 - 10, där 10 är ondast, så klassar jag min till 3. Inget värre så länge jag tar Alvedon.
Ja detta har gått över förväntningarna. Ni som ska göra en sådan operation, var stenhård de veckorna ni ska fasta, sen kommer det gå bra. Dom sa till mig att de tre veckorna är jätteviktiga för ett lyckad resultat.

Min mage efteråt......

..... inte stora "hålen" dom gjort......


Operationen är inget att vara rädd för (lätt för mig att säga som redan gjort den.... he he..), men den känner man ju absolut inget av. Inte under resten av dagen heller för man har så mycket mediciner i kroppen. Dagen efter känner man lite, men det tar smärtstillande bort. Sen är det bara det att få magen att fungera igen. Det känns när luften mullrar runt som åska. Inte går det att trycka ut luften heller med tanke på såren. Jag gjorde så att jag gick och gick, korridorerna upp och ned. Flera gånger. Så satte jag mig på toan en stund, sen ut och gick igen.
Nu har jag sovit en natt hemma. Tog mina mediciner samt en insomning och somnade vid halv tio. Kl.02 var jag uppe igen och fick gå och kissa. Somnade igen och sov till kl.04,30. Samma sak då. Sen sov jag till kl.07 och nu sitter jag här. Har inte ont, så mina mediciner har jag inte behövd ta ännu, kisseriet har kommit igång, så nu är det bara att klara få i mig maten jag ska ha sex gånger pr dag. Eller mat o mat, flytande är det ju. Nyponsoppa, varma koppen, youghurt, lättmjölk och Modifast. 1½-2dl åt gången.

Det var allt för denna gången. Bloggar vidare om hur det går.

Ha det gott alla.

Kram Lill.


2 kommentarer:

  1. Jeg må få lov til å ønske deg ei "god reise" mot ditt "smalere jeg" som du sier. Det unner jeg deg skikkelig vet du, etter den pinen du har vært gjennom. Selv om du sier at det har gått bra så har det vært noen dager med slit, flott at vi kan greie å glemme så fort.

    Må innrømme at jeg fikk litt frysninger når jeg leste å så bildene, jeg er nok ei pyse på slike aktiviteter. Sola skinner utenfor her nå, men det ble skikkelig utrivelig temperatur inne her. :) Virker i alle fall slik.

    Håper det fortsatt går så bra som det har gjort fremover. Det gjør det sikkert nå! Fin søndag til dere alle sammen og vel overstått!

    En stor klem fra Karl til deg og dere alle! Skal også hilse fra Toril.

    SvaraRadera
  2. Hei Lill , Det er kjekt og høre at det går bra med deg , jeg har søkt om samme oprasjonen selv men ting tar tid . Jeg har hadt noen oprasjoner fra før så jeg gruer meg ikke sånn . Ser heller at oprasjonen skal være ett hjelpemiddel til ett slankere jeg siden jeg sliter med kroppen så mye . Lykke til videre i prosessen og ha en strålende dag . Klem

    SvaraRadera