Inga roliga tankar just nu. Jag gråter med min älskade brorsdotter Vibeke, hennes mamma Wenche och hennes mormor Laila.
Vibekes morfar Nils Storkås, Norge, har också lämnat denna jord. Igår den 27/2. Vet hur ont det gör och beklagar så mycket. Ända trösten jag kan ge är att han har det gott nu. Ingen smärta eller ångest längre.
Nu har Kjell fått sällskap i himlen. Tror inte att någon av dom skulle vilja att vi gråter, men hur kan vi låta bli? Saknaden är alltid så svår att bära.
Ditt hjärta som klappat
så varmt för de Dina
ögon som vakat och
strålat så ömt
Har stannat och slocknat
till sorg för oss alla
Men vad Du oss gjort
skall aldrig bli glömt.
Stilla, så stilla Du
käre nu slumrar
Borta från sjukdom
och strid
Stor är vår saknad men
dock vi Dig unnar
Vila i frid.
Vila i frid Nils. Vila i frid Kjell.
Idag har Daniel varit här. Annie, Han och jag åt middag tillsammans. Det var trevligt.
Så ringde prästen som ska ha begravningen för Kjell nästa onsdag. Hon kommer hit i morgon så jag kan berätta hur jag vill ha det. Allt börjar kännas mer verkligt nu. Börjar fatta att min älskade inte kommer tillbaka mer. Det gör så fruktansvärt ont. Han smilar till mig från fotona och det känns som om han är här. Sen tänker jag på att jag aldrig får se honom mer, aldrig krama honom eller snacka med honom. Då känns det som om jag ska gå "itu".
Nej, jag fattar det inte, jag tror det inte. Jag VILL inte tro det. Jag väntar bara på att han ska komma hem och ropa "Hej älskling", men så blir det aldrig mer. Jag kommer aldrig höra hans underbara skratt igen. Aldrig få busa och skoja med honom. Vi som hade det så bra. Kunde vi inte få fortsatt ha det så?
Jag hoppas han hör mina tankar när jag tänker på hur mycket jag älskade honom och hur mycket jag saknar honom. Hur gott han gjorde mig.
Nej nu sitter jag här och blir sentimental så jag får nog sluta.
Ha det gott alla.
Kram Lill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar