tisdag 9 april 2019

Till minne om min bror Roy.


Hej på er alla.
Detta inlägget vill jag göra för min lillabror, Roy, som nu är en av himmelens änglar. Det gör så ont i mig att jag aldrig får se han igen, men han har det bra nu och slipper ångest och smärta. Han var så rädd den sista tiden och skrev till oss att han var så rädd för att dö. Han sov nästan inte, orkade inte göra mat så den blev det skralt med, han var så mager sista gång jag träffade han. Han bodde ju själv så han hade ingen som kunde hjälpa han. Sista gång jag såg han då var det min mellanbror Jan och jag som åkte upp. Det var några månader innan jul. Han levde upp när vi kom och åt både middag och macka med nökkelost. Han åkte med oss till stan och handlade. Det var riktigt roligt att se honom så glad och nöjd.
Även Tone kom och hälsade på och det var så trevligt att prata med henne. Hon har alltid ställt upp för Roy och han var så glad i henne.  Nu är det bara hon vi har att åka till när vi åker till Norge, men det är inte fel för hon är en så underbar, omtänksam person. Glad att vi har henne.
Jag sitter här och minns vår barndom. Roy var nummer 4 av oss. Jag var äldst, sen kom Frank och sen Jan.
Kommer så gott ihåg när mamma väntade Roy. Då sa både hon och pappa att nu blir det nog en flicka. Jag hade precis fyllt 6 år och förstog inte så mycket, men jag ville inte att det skulle bli en flicka för jag ville inte dela mammas smycken med någon. Haha... hon som bara hade oäkta smycken den gången.
Så kommer jag ihåg hur arg jag blev när dom kom hem med en kille till. Dom hade ju lovat mig en syster. Hur dum får man vara, jaja, barn är barn och otroligt nog så har jag faktiskt varit det en gång :)
Roy var så söt där han låg i en röd sovepose med vitt fårskinnsfoder.
Han föddes 10 dagar efter jag fyllt 6 år.
Han fick namnet Roy-Peter och föddes 28 februari 1958. Han kom till världen med kejsarsnitt på Rikshospitalet i Oslo en fredag kl.12,15 (kvart över tolv på dagen). Vägde 2800g, 50cm lång. Vi bodde då på Grystad på Dilling.
Vi hade så mycket roligt under vår uppväxt. Jan och Roy hängde ihop för det mesta och Frank och jag.
Mamma och pappa hade kompisar som het Olava och Rolf. De spelade ofta kort tillsammans och när vi flyttade från Grystad så blev vi grannar. Olava och Rolf hade tre barn. Odd, Jarle och Randi. Vi hängde ihop med dom också under uppväxten och Jarle blev sedan pappa till mina två äldsta barn.
Ja jag skulle kunna sitta här och skriva flera sidor om detta, men det får räcka med detta.
Roy



Till min älskade lillebror vill jag bara säga: Jag älskar dig och glömmer dig aldrig.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar